I princip alla kan träna iaido - tjej eller kille, ung eller gammal spelar ingen roll. Våra individuella förutsättningar i form av koordination, benstyrka, uthållighet osv är alla olika, vilket bara är att acceptera! Genom att träna iaido lär man sig se att det som är ouppnåeligt en dag är fullt möjligt nästa. Man lär sig förflytta sina egna gränser, och lär känna sig själv.
Att träna iaido bygger upp kondition, styrka, koordination, självförtroende och hållning, och med lite självdistans är det väldigt roligt! Många tekniker utgår från olika knästående positioner, men har man övergående problem med knäna så går det att träna teknikerna stående. För vänsterhänta kan det vara intressant att veta att man alltid drar svärdet med höger hand, dvs man får möjligheten att öva upp styrka och koordination i sin "sekundära" arm.
Mikael Hagfeldt och Jakob Nobuoka graderar 1 dan i Helsingfors, 2007
Muso Shinden Ryu, Nihon Iaido Kyokai, tränar med ovanligt långa och därmed tunga svärd. Varje person har dock sin egen optimala storlek på svärd, beroende på längd, styrka, teknik osv. Även teknikerna anpassas efter hur långt man har kommit i sin träning - nybörjarteknikerna ser lite annorlunda ut än dem man tränar vid t.ex. 1:a kyu. Det gör också att man hela tiden håller sig alert och tvingas se nya saker i teknikerna, att lära sig fler och fler punkter i dem, och att snabbt ta in mycket information.
Skador i iaido är mycket ovanliga. Det händer att man råkar sticka sig lite i något finger om man är oförsiktig, men värre än så är det sällan. Man lär sig snabbt vara försiktig med svärden.
Rebecka Töyrä i eget majestät framför alla, vid Shinsa In-gradering i Helsingfors, 2007
